27/1 2012 Vi blir ju aldrig som vi varit, vi blir ju bara äldre!
Det är just nu förberedelse inför nationella proven och det innebär nervositet och förvirring. Tonåringar är inte alltid övertygade om sina kunskaper såsom jag är. Jag vet vad de kan och vad de inte kan. Det är mitt jobb att hjälpa dem framåt i sin kunskapsutveckling. Men läraryrket handlar inte bara om kunskap, det handlar också om allt det andra som tonåringar går igenom och det speglar av sig i skolans värld. Man vet själv hur svårt det är att stänga av sådant som pågår utanför skolans väggar och därför måste jag ständigt vara lyhörd och hantera alla situationer som kan komma att dyka upp. Ibland hatar jag mitt yrke och ibland älskar jag det. Det är förmodligen som vilket arbete som helst, men det som är så speciellt med yrket är att man aldrig glömmer. Man glömmer aldrig elever som man en gång har undervisat! De förblir alltid tonåringar i ens minne även om de precis som vem som helst till slut blir vuxna. Jag blir alltid lika chockad när jag träffar gamla elever, man tycker liksom att man själv inte är ett enda år äldre och därmed borde de inte heller vara det. Men det är ju så, att vi blir ju aldrig som vi varit, vi blir ju bara äldre!
23/1 2012 Jag faller i dvala!
Jag skrev aldrig. Jag har inte haft något lugn i kroppen för att skriva och känslan inombords har varit alldeles för positiv för att orka handskas med en fantasi som tynger ner. Ibland är det så och även om jag lever för dagen, längar jag efter lov. Jag orkar inte lika mycket längre, har inte energi till mitt gamla driv. Jag har förändrats, blivit vuxen och frågan inom mig kvarstår. Jag tänker på det dagligen men låtsas inte om det. Mina drömmar är underliga om
natten. De handlar om svåra val och när jag åter vaknar är det svårt att avgöra huruvida det jag drömt är verklighet eller bara en dröm?! En känsla av ovisshet tynger men lättar efterhand jag återgår till ett vaket tillstånd.
2012 blev året då jag började träna igen. Jag vet inte riktigt vad som hände och hur beslutet togs. Men jag antar att min kropp bara behövde läka och återhämta sig. Det känns bra att träna nu, som om jag har en annan förmåga att sätta stopp innan det blir för mycket. Förra året skadade jag vaden och trots en trasig vad tränade och genomförde jag ett lopp. Min kropp sa ifrån men jag vägrade lyssna. Efter en halvtimmes löpning känns inte det onda längre, det är då man pressar sig och förstör. Det har jag slutat med. Tror jag?!
Jag tror bestämt att det är dags för sömn, en halkig cykeltur väntar mig på morgonkvisten!
9/1 2012 En vit kväll
Det snöar ute och jag ligger på vår rosa soffa och slökikar på TV. Jag hade min första arbetsdag idag vilket innebär att jag inte skrivit något på två långa dagar. Sist jag skrev slutade jag på sidan 156 och det är där jag skall fortsätta i morgon då jag slutar lite tidigare. På onsdag skall jag sitta hela eftermiddagen, slutar ännu tidigare då.
Det är så fantastiskt att ta en dag i taget. Jag vägrar stressa mig igenom livet, tokvägrar! Nej, jag vill leva mitt liv och det betyder inte pengar, shopping, kändiskap eller liknande. Jag vill bara vara jag och att det skall räcka, för det gör det!
7/1 2012 Dags för helg
Jag har lagt undan datorn, det är dags för hjärnan att få vila lite, ta helg. Har precis druckit en smoothie med jordgubbar, vispgrädde, mjölk och yoghurt. Mumma är det rätta ordet. Jag äter exakt samma mat var dag ända fram till kvällens mål, där kommer min varierade kost in. Jo, det kan säkert tyckas knasigt men det är mitt val, mitt liv och min kropp. By the way, vet ni vad som är sjukt kul? Ja det skulle jag kunna berätta men det står tokstilla i huvudet just nu. That's just the way it is.
6/1 2012 kapitel 40!
Klockan är snart tolv. Det är första gången på länge som jag skriver på min bok under dagens ljusa timmar. Natten är mer magisk och har på något underligt vis mycket mer att erbjuda. Men nu sitter jag här, kapitel 39 är färdigskrivet och jag skall ge mig i lag med kapitel 40. När jag väl har börjat är jag livrädd för att ta paus, livrädd för att glömma något eller tappa allt jag vill skriva om. Men ibland kallar nöden, hemska nöden. Ja, nej jag får väl fortsätta nu. Det är dags för Alice kapitel!!
4/1 2011 Skriver till ljuva toner!
Likt en blomma som tränger sig fram mellan staketstolparna kommer orden till mig!
Den 3/1 2012 - skrivades!
Här är havet som två av mina karaktärer trivs att sitta vid!
En dag i tankens tecken
Eftersom dagen har spenderats i tankens tecken är det dags för mig att fortsätta skriva på min bok!
Personligt, ytligt och ärligt!
2011
Det var året då jag trodde livet skulle förändras.
Det var året då jag arbetade min sista termin som lärare.
Det var året då jag började studera igen.
Det var året då jag köpte min första Avanna-tygpåse.
Det var året då jag levde i ovisshet.
Det var året då jag fick en tygpåse a la Marc Jacobs av min lillebror.
Det var året då jag slutade studera.
Det var året då jag bytte I-poden mot I-phone.
Det var året då det började gå upp för mig vem jag verkligen är.
Det var året då Alice, Isak och Lisa skapades för att sedan förändras till något helt annat.
Det var året då jag fick agera brudtärna.
Det var året då jag gick på bröllop i Slovenien och hade problem att välja skor.
Det var året då jag sprang Växjöloppet.
Det var året då jag slutade träna.
Det var året då jag började andas.
Det var året då jag började arbeta som lärare igen.
Det var året då jag träffade Emma.
Det var året då jag fotade Emma.
Det var året då jag la märke till allt runt omkring mig.
Det var året då jag arbetade igenom all sorg.
Det var året då jag försökte se framåt.
Det var året då jag upptäckte Decléor.
Det var året då jag klippte sönder alla gamla tidningar.
Det var året då jag fyllde 30 år och fick en fest samt en resa i present.
Det var året då jag läste Mog och Kalle Bromsvagn för min systerdotter.
Det var året då jag slutade vara pedant.
Det var året då jag stickade tre pannband, tappade bort två och gav bort ett.
Det var året då jag upptäckte fransförlängningen.
Det var året då jag köpte massa klänningar.
Det var då jag tokblekte håret.
Det var året då jag insåg att pengar inte är allt.
Det var året då jag blev brunett, två gånger.
Det var året då jag målade en tavla till min syster.
Det var året då jag fick ett staffli.
Det var året då jag lagade mat och bakade bröd.
Det var året då jag mina barndomsvänner kom på besök.
Det var året då jag läste böcker av Paulo Coelho och insåg varför han skrivit sina böcker.
Det var året då min systerdotter målade en ekorre och en gädda i akvarell.
Det var året då jag insåg att det är okej att ta en dag i taget.
Det var året då jag tillät mig själv att vara för mig själv.
Det var året då jag insåg vem jag var och tillät mig att bara vara den jag är!
